Linda och Martin nekas IVF för att de har boendestöd

Ottar har tidigare skrivit om personer som nekas hjälp med assisterad befruktning. Då handlade det om personer som behöver donerade könsceller vilket kräver en särskild utredning, men även par som har egna könsceller nekas behandling. Så var det för Linda och Martin. När de överklagade hamnade de i en »Kafkaliknande« situation.

I februari förra året ansökte Linda och Martin om assisterad befruktning. Vid 31 respektive 36 års ålder och efter noggrant övervägande var de redo. Men de fick nej. Motiveringen var deras boendestöd och att de hade ett socialt nätverk som, enligt Reproduktionscentrum i Uppsala, inte räckte till. 

– Först tänkte jag att det kanske är så, att jag inte borde bli förälder, säger Linda.

Sedan kom sorgen som efterhand övergick i ilska.

– Boendestödet är en rehabiliterande åtgärd med målet att vi på sikt ska klara oss utan det. Att vi tar ansvar för de svårigheter vi har hålls alltså emot oss, säger Linda.

Ottar har tidigare skrivit om personer som nekas hjälp med assisterad befruktning

»Hur stort socialt nätverk behöver man ha? Jag har föräldrar, syskon och annan släkt som bor i närheten«. Linda

De har boendestöd totalt tre timmar i veckan, som en hjälp för att få struktur på hushållsarbetet. Båda har neuropsykiatriska diagnoser. Linda har adhd och Martin har en diagnos inom autismspektrumet och lindrig add.

– Och hur stort socialt nätverk behöver man ha? Jag har föräldrar, syskon och annan släkt som bor i närheten, säger Linda.

Martin säger att han fick intrycket att läkaren på Reproduktionscentrum inte lyssnade på dem och inte heller hade läst in sig på deras ärende.

– Hon ställde många frågor som tydde på det.

Läs också Ottars granskning:

▶  »Ett hån att inte ens få en utredning«

Den som ansöker om assisterad befruktning med donerade ägg eller spermier ska enligt lag genomgå en särskild prövning där bland annat olika psykosociala faktorer granskas. I Socialstyrelsens kunskapsstöd tydliggörs att det finns en distinktion mellan donerade och egna könsceller.

Porträtt av Olivia Novotny-Bill, som har svart tröja och håret i en fläta.
Olivia Novotny-Bill

Men i Lindas och Martins fall handlar det inte om någon donation, det är de egna könscellerna som ska användas.

– Vi kan inte se att det är rimligt att neka dem behandling på de grunder som angetts, säger Olivia Novotny-Bill.

Hon är verksamhetsledare vid Antidiskrimineringsbyrån i Uppsala dit paret vänt sig för att få hjälp.

Antidiskrimineringsbyrån har främst tittat på frågan om boendestöd och kommit fram till att det i sig inte är en markör för om man är lämplig som förälder.

– Närmare 25 000 personer har boendestöd. Det är inte någon extraordinär åtgärd.

 

Porträtt av Masoumeh Rezapour Isfahani, som bär arbetskläder
Masoumeh Rezapour Isfahani

Verksamhetschefen på Reproduktionscentrum vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, Masoumeh Rezapour Isfahani, kan inte uttala sig om enskilda fall men säger att de inte gör någon skillnad på donerade eller egna könsceller i samband med assisterad befruktning.

 – Allt handlar om barnets bästa och vi lutar oss mot både barnkonventionen och Socialstyrelsens riktlinjer om barnets behov i centrum.

Men Socialstyrelsens jurist Tesi Aschan bekräftar för Ottar att det finns en skillnad, och att de par som har egna könsceller inte genomgår en särskild prövning i lagens mening. Samtidigt skriver hon i ett mejl att den enskilda läkaren har möjlighet att neka all form av medicinsk behandling med hänvisning till vetenskap och beprövad erfarenhet.

 

Porträtt av Tesi Aschan, iklädd lila kavaj
Tesi Aschan

När det gäller etiska aspekter finns det inte rättsligt reglerade kriterier kring vad som bedöms vara i strid med det ofödda barnets bästa, men 

som exempel ger Tesi Aschan dysfunktionella parrelationer, att någon i paret lider av sjukdom eller funktionshinder som ”allvarligt påverkar dennes möjlighet att fungera som förälder”, missbruk eller social misär.

Men är det verkligen så i det här fallet? Linda och Martin har båda neuropsykiatriska diagnoser som ligger till grund för boendestödet, men de lever i ett långvarigt förhållande, de har stabila inkomster och boende, inget missbruk.

– När vi träffade kuratorn på Reproduktionscentrum konstaterade hon att det finns gott om så kallade »friskfaktorer«, säger Linda.

 

Så vem ska pröva deras fall? Reproduktionscentrum hänvisade till Socialstyrelsen, men därifrån fick Linda och Martin svaret att de endast tar upp fall med donerade könsceller.

Samtidigt vidhåller Masoumeh Rezapour Isfahani att det går att vända sig till Socialstyrelsen.

– Jag kan inte kommentera det enskilda fallet men självklart kan man få hjälp från Rättsliga rådet vid Socialstyrelsen.

Men det motsägs av Socialstyrelsens jurist Tesi Aschan som konstaterar att »de par som använder sig av donerade könsceller här har en förmån«.

»Vari ligger rättssäkerheten för den enskilda här? Det är obegripligt«. Olivia Novotny-Bill

Olivia Novotny-Bill beskriver det som en »Kafkaliknande situation« och Antidiskrimineringsbyrån har JO-anmält Reproduktionscentrum för den felaktiga hänvisningen till Socialstyrelsen.

– Vari ligger rättssäkerheten för den enskilda här? Det är obegripligt, säger Olivia Novotny-Bill.

Linda och Martin har vänt sig till Patientnämnden med förhoppning om att få svar på varför den utökade utredningen genomfördes och hur de ska gå vidare för att ges en ny chans.

– Det är en stor sak det här och det känns väldigt godtyckligt, säger Linda.

 

Anna Dahlqvist är frilansjournalist.

 

*Linda och Martin heter egentligen något annat

 

◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼

 

Läs mer:

»Ett hån att inte ens få någon utredning« i OTTAR tema SEXKRIGET (2020). 

 

Ur nummer: